Maria Lithell Flyg
In and Out (2014)
Vi andas in
Vi andas ut
En cirkel som sluts
En början ett slut
I mig vilar mörkret som gör ljuset synligt
I mig vilar sorgen som gör glädjen stark
Jag är allt och inget
Mitt emellan – ingenting
-Maria Lithell Flyg
Maria Lithell Flyg är utbildad och verksam tonsättare inom nutida konstmusik. Hon tog sin konstnärliga masterexamen i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Karin Rehnqvist, våren 2014.
Maria har bl.a. skrivit stycken till musiker som Cecilia Zilliacus, Olle Persson, David Huang, ensemble recherche (Tyskland), Martin Sturfält, Musica Vitae, Adolf Fredriks flickkör, KammarensembleN, Sebastian Stevensson, Lisa Carlioth (Radiokören) m.m…..
År 2019 vann hon Svenska Kyrkans Kulturstipendium för verket Frid-lyst – ett Requiem över växter och djur i samarbete med konstnären Anna Berglind vilket kommer framföras av Sofia Vokalensemble under ledning av dirigent Bengt Ollén, mars 2022. Maria har ett förflutet som operasångerska och har skrivit tre kortare kammaroperor Kassandra / Högmod med libretto av dramatikern Johanna Emanuelsson, framfört av bland annat Åsa Thyllman.
Maria skriver ofta både text och musik. I den mer experimentella ”miljöoperan” Någon borde ta tag i det här… skrev hon librettot själv och blandar där uttryck både från opera och modern dans, gästspel Folkoperan våren 2014 med musiker ur KammarensembleN, operasångaren Thomas Sepp samt dansaren och koreografen Disa Krosness.
Kammaroperan Ecce arbor – Se träden! är ett verk som tagits fram i samverkan med konstnären Anna Berglind och där hennes ljusinstallationer utgör scenografin. Libretto av Greta Sundberg. Verket uruppfördes på Sörmlands Muséum den 21 augusti 2021. I Östersund kommer vi att få höra hennes uppmärksammade In & Out som skrevs för Norrköpings symfoniorkester och hade premiär 2014.
Sofia Hallgren
GABI (2022)
Sofia Hallgren är filmkompositör, låtskrivare, producent och ljudtekniker med rötterna i Mölnlycke utanför Göteborg. Hon har komponerat musiken till tre långfilmer, ett datorspel och ett stort antal kortfilmer och reklamfilmer och vunnit pris för bästa musik för två kortfilmer, både i Sverige och i USA.
Drivkraften har alltid varit att berätta historier, något som hon får utlopp för inom filmmusiken. Att jobba med filmmusik innebär att sätta sitt eget ego i baksätet för filmens bästa. Musiken ska förhöja berättelsen och när åskådaren sugs in i filmen och inte hör musiken, då har Sofia gjort ett bra jobb.
Med en bakgrund i både klassiskt, jazz och pop, både med piano och trumpet är Sofia en musikalisk kameleont som rör sig obehindrat mellan genrer, men utan att tappa sin egen stil och sound. Sedan 2019 bor Sofia i Åre och vid sidan av frilansandet undervisar hon en dag i veckan på Birka Folkhögskola i Ås där hon leder kören och orkestern samt undervisar i trumpet och jazzteori.
Sofia har fått i uppdrag av Östersunds Orkesterförening att skriva musik till denna konsert ”tystnadens musik.” Resultatet är en anpassning/omarbetning av musiken till GABI – Between ages 8 and 13. en dokumentär som vågar utmana könsnormerna.
Om filmen GABI
Gabi vill bara vara Gabi. Det kan tyckas som en självklarhet, men det är det inte riktigt. Gabi känner sig annorlunda än andra flickor. Som utåtriktad åttaåring är det här aldrig ett problem. Men när familjen flyttar till en småstad och puberteten närmar sig, börjar saker och ting ändra sig. Under fem år får vi följa med och se Gabi växa upp framför våra ögon, utmana könsnormer och rätten till att vara som man vill.
Regi: Engeli Broberg
Jean Sibelius
Symfoni nr 6 d-moll op 104 (1923)
- Allegro molto moderato
- Allegretto moderato
- Poco vivace
- Allegro molto
Speltid ca 27 minuter
Jean Sibelius sjätte symfoni har genom åren gått under olika benämningar, som ”Tystnadens symfoni” för att den är den minst ljudstarka av hans symfonier, och ”Askungen bland symfonier” för att den sticker ut med sin särskilda harmonik. Själv påstod Sibelius att han erbjöd publiken kallt källvatten, en helig pilgrimskälla i motsats till andra moderna tonsättare som tillredde musikaliska cocktails i alla nyanser. Det var framför allt de i Europa då dominerande tonsättarna Richard Strauss och Gustav Mahler han avsåg.
Tillkomsten av sjätte symfonin var en utdragen process. De första skisserna är daterade hösten 1914, men arbetet slutfördes inte förrän i februari 1923. Under flera år arbetade Sibelius med två symfonier, femte och sjätte, samtidigt. I december 1917 kom ytterligare en symfoni in i bilden: ”Har ’i hufvudet’ Sinfonierna VI och VII. Samt omarbetningen af Sinf V.”
Till en början hade han material att utgå ifrån, men ingen klar idé om var det hörde hemma. En dagboksanteckning från den 21 december 1914 pekar mot en symfonisk fantasi: ”Smidit på orkesterfantasin.” Och från mars-april lyder en anteckning: ”Violinconzert II/Concerto lirico”. Vid vilken punkt tanken om en ny symfoni fick honom att ställa de andra idéerna åt sidan går inte att avgöra.
I september 1922 började symfonin ta form: ”Arbetar på det nya, som måste vara färdigt till januari 1923.” Fyra dagar senare: ”Arbetat. Känt idag livets fullhet och min konsts storhet.” Och den 14 oktober: ”Arbetar på min nya symfoni. Få se om den blir färdig.” Fem dagar senare fruktade han att tiden skulle rinna ut. ”Skall jag hinna med allt till konserterna i början af nästa år, det är frågan. Ett måste!”
Den första dagboksanteckningen följande år beskriver utvecklingen, men också att han är pressad. ”Ack ja! I, II, III af Sinfoni 6 färdiga. Skakar och är nervös.”
Uruppförandet ägde rum den 19 februari 1923. Bland Sibelius symfonier är den sjätte ”Askungen”. Den har inte har nått samma popularitet som de övriga men många Sibeliuskännare håller den som en av de bästa. Ytligt sett är den mer traditionell än den femte, eftersom de fyra satsernas karaktär liknar en klassisk symfoni. Samtidigt uppfylls inte förväntningarna på en traditionell symfoni, det är som om något är ”fel” och ger ett besynnerligt intryck.
Det är framförallt två skäl som ger känslan av otillfredsställelse. Det första är att vad som först syns som en välordnad rad av traditionella symfonisatser, där var och en har sin distinkta karaktär, är i själva verket ett kontinuum, som avslöjar att verket ursprungligen var tänkt som en fantasi. Det tematiska materialet i alla satserna är anmärkningsvärt enhetligt och bygger huvudsakligen på en stegvis melodisk rörelse.
Det andra skälet är att det inte verkar finnas någon klar tonartsrelation mellan satserna och det som sker musikaliskt i dem. Istället finns här subtila skiftningar där Sibelius använder de enskilda tonernas möjligheter till olika funktioner. Som den brittiska musikforskaren Tim Howell uttrycker det, ”våra antaganden om enskilda satser kan inte tas för givna; det gäller särskilt fristående former och lyssnarnas möjligheter till förståelse av de interna formernas början och slut”.
I Sibelius skissbok (från slutet av november 1914) finns den allra första idén till symfonin nedtecknad, ett stigande tema i ess-moll, men med C (i stället för Cess) som sjätte ton i skalan, vilket betyder att det faktiskt är en dorisk ess-skala. Esstonaliteten röjer att det var material ursprungligen tänkt för femte symfonin. Men transponerat en halvton nedåt hamnade det nu i den sjätte symfonin som fick en d-dorisk tonal ram. Det är en kyrkotonart som ger verket en känsla av chiaroscuro (klärobskyr). De formässiga och tonala egenskaperna har gjort att sjätte symfonin kallats både en symfoni ”om” symfonin och en symfoni ”par excellence om tonalitet” (Arnold Whittall).
Som vanligt i Sibelius senare verk används ett rikt motivmaterial. Harmoniskt har han arbetat med den doriska skalan och han har gett harpan en framträdande roll, inte som soloinstrument, men i orkesterklangen. Sibelius förkärlek för renässanstonsättarna Giovanni Pierluigi da Palestrina och William Byrd är kännbar. Musiken låter både gammal och ny på samma gång. Den är både mystisk och sublim.
— Ilkka Oramo
Översättning från engelska: Göran Persson
