«Regnets droppar mot mossig mark,
älvens sorl i dalens famn.
Norrskenets tysta, magiska dans,
skapar toner i nattens rand”
ÖSTERSUNDS ORKESTERFÖRENING har inför årets sedvanliga höstkonsert valt att spegla nordisk musik ur alla dess nyanser. Musik av GRIEG – RUNARSDOTTIR – NIELSEN – LEIVISKÄ samt ett uruppförande av Symfonisk bockhornskonsert skriven av bygdens egen Roger Rådström, Bockhornssolist – Torkel Johansson.
Konsert för bockhorn och symfoniorkester.
Roger Rådström (kompositören) berättar om hur musiken kom till:
Idén till stycket kom till när jag och Torkel Johansson (solisten) hade spelning på samma ställe, en konferens i Åre.
Jag var kapellmästare för ett husband och han spelade på diverse naturhorn.
Jag blev nyfiken att veta mer om de instrument som Torkel hade med sig: näverlur, kohorn och bockhorn.
Mest nyfiken blev jag på bockhornet som jag tyckte hade en speciell klang och störst omfång av hans lurar.Ett frö började gro om att kanske skriva något för bockhornet och någon månad senare bad jag Torkel att komma hem till mig så jag fick ställa mer frågor och berätta om min idé – att skriva ett möte mellan hans folkmusikaliska instrument och en “klassisk” orkester.
Då kom vi också gemensamt på att det vore intressant att basera stycket på traditionella folklåtar från Jämtland, eller kanske jag borde säga vall-låtar.Jag spelade in ca åtta låtar som Torkel spelade på sitt horn och valde sedan tre av dem som grund till stycke utifrån idén att de tre satserna skulle representera var sin säsong: vår, sommar och höst.
Och som genomgående tema finns fyra toner som enligt legenden ska låta som “min ko, min ko” eller kanske “min ko är död”. Det hörs tex tydligt i starten på andra satsen.
Jag var kapellmästare för ett husband och han spelade på diverse naturhorn.
Jag blev nyfiken att veta mer om de instrument som Torkel hade med sig: näverlur, kohorn och bockhorn.
Mest nyfiken blev jag på bockhornet som jag tyckte hade en speciell klang och störst omfång av hans lurar.Ett frö började gro om att kanske skriva något för bockhornet och någon månad senare bad jag Torkel att komma hem till mig så jag fick ställa mer frågor och berätta om min idé – att skriva ett möte mellan hans folkmusikaliska instrument och en “klassisk” orkester.
Då kom vi också gemensamt på att det vore intressant att basera stycket på traditionella folklåtar från Jämtland, eller kanske jag borde säga vall-låtar.Jag spelade in ca åtta låtar som Torkel spelade på sitt horn och valde sedan tre av dem som grund till stycke utifrån idén att de tre satserna skulle representera var sin säsong: vår, sommar och höst.
Och som genomgående tema finns fyra toner som enligt legenden ska låta som “min ko, min ko” eller kanske “min ko är död”. Det hörs tex tydligt i starten på andra satsen.
Kompositionen består av tre satser som följer säsongerna då djuren är ute på bete:
Sats 1, Försäsong (vår) är baserad på Urpolska efter Lapp-Nils.Ganska frejdig och sprittande polska med en tydlig folkmusikalisk ton.
Sats 2 Högsäsong (sommar) är inspirerad av en vallåt efter Nils Erson Ljus. Ljus och luftig, men samtidigt varierad. Vallåten heter ”Elegi över död ko” och kullades ursprungligen som en hyllning till en död kviga.
Sats 3 Säsongsslut (höst) baseras på en vallåt efter Gertrud Magnusdotter som var piga i Brattland (Åre) under tidigt 1800-tal. Gertrud uttrycker i toner sin kärlek till de getter hon ägnar sin tid åt.
Om bockhorn
Bockhorn (gethorn) är ett av det typiska vallinstrumenten inom nordisk folkmusik. Det har använts i kommunikationen mellan människan och djuren och mellan människor över långa avstånd inom fäbodkulturen sedan forntiden. Instrumentet är ett urkokat horn från en getabock, med ett inblåsningshål och tre-fyra borrade fingerhål. Tonbildningen sker mot munstycket med läpparna som på en trumpet, och fingerhålen täcks som på en flöjt. Tonen kan förändras och göras lägre genom att täppa med fingrarna i klockan. Klangen kan beskrivas som en kombination av en mjuk trumpet och ett beslöjat valthorn, och har också lite av karaktären hos en flöjt.
