Mänsklighetens sorg över det förlorade paradiset.
Den helige Silouan skriver till oss: ”Djuren och fåglarna var tysta av sorg; medan Adam grät över att frid och kärlek hade gått förlorade för alla människor på grund av hans synd … Och han klagade och tänkte: Folk och nationer som härstammar från mig kommer att föröka sig, och lidandet kommer att bli deras lott, och de kommer att leva i fiendskap och försöka döda varandra.”
Kyrie, eleison!
Den 27:e januari ger vi en konsert på Förintelsens minnesdag i Stora kyrkan i Östersund tillsammans med den svenske konstnären Jacob Felländer som kommer att gestalta musiken sceniskt. Konserten kommer att handla om världens klagan. Vi måste inte bara komma ihåg de stora synderna i mänsklighetens förflutna, utan vi måste också göra dem till en del av vår levande berättelse och kunskap om oss själva.
I Arvo Pärts musik kan vi finna tröst och svar, i mellanrummen ligger förbindelsen, uppenbarelsen av Gud. Våra böner för vår själs räddning blir tydliga i öppenheten i hans musik. ”Djuren och fåglarna tystnade i sorg” – det är nästan som om människors medvetenhet om sin egen sorg manifesteras i Pärts musikaliska böner. Det, och det faktum att Pärts musik är accepterad och älskad av folk och nationer över hela världen, gör att en ekumenisk andlig musik är av största vikt för att förstå världens väg. Som den helige Pius X sade: ”Guds folk känner ett behov av att be genom vacker musik”.
